Biåret är slut och jag är glad
Vilken höstdag det har varit på tisdag den 15 september 2020.
På frukttorkaren åkte ca 6 kg bästa Karl-Johann karusell i varm luft.
I förrådet står 7 kg av egen honung och jag sitter i bigården, tittar på mina bi och njutar av solen och surrande.
Det finns mycket att berätta om mitt första år som biodlare, det flesta kan ni läsa i tidigare inlägg, men det finns lite mer.
Efter två veckor i Dalarna var jag glad att komma hem och kolla mina bi mitt i sommaren. Allt såg bra ut och jag var glad. Jag fick mitt första stick i handen och tog av vigselringen, som jag hade på den tidpunkt knapp en månad på fingret, i fall handen skulle svullna upp. Det hände ingenting och jag var glad över mycket yngel, hittade drottningar och skattlådan som har blivit tyngre.
Efter en vecka började jag missa min ring och tänkte att jag har lagt den i lägenheten nånstans. Han har inte kommit fram och var sedan dess försvunnen.
Min dotter tycker om att titta på bi. Hon letar efter drottning och undrar att den inte har nån krona på sig. Nästan varje gång under augusti och september är hon med för att kolla bi. Hon vågar att borra in fingret genom bi i honung, ”någon måste testa smaken” är argumentet.
Efter jag har samlat sådan björksvamp för att elda i rökpustaren, skördad honung och gjorde ordning i grejer flera gånger så har jag nästan glömd vigselringen.
På en härlig dag var jag ute med familjen för att kolla bi. Drottningar har vi hittat, yngel och mycket glädje. Men jag glömde att lägga på tacket, det var bara täckt med plast och jag återvändande för att stänga ordentligt. Bi har svirat rund flustret i sensommarljus och något glittrade konstigt!? Ringen låg där och väntade på att bli hittat.
Bi året är slut, ringen tillbaka och tankar redan inne i nästa säsong.
Tack för alla tips och råd och för alla dem trevliga sammanträden under sommaren.
Håll er frisk och har en varm och hälsosam vinter
Med vänliga hälsningar
Tobias
