Biåret
är slut och jag är glad
Vilken
höstdag det har varit på tisdag den 15 september 2020.
På
frukttorkaren åkte ca 6 kg bästa Karl-Johann karusell i varm luft.
I
förrådet står 7 kg av egen honung och jag sitter i bigården,
tittar på mina bi och njutar av solen och surrande.
Det
finns mycket att berätta om mitt första år som biodlare, det
flesta kan ni läsa i tidigare inlägg, men det finns lite mer.
Efter
två veckor i Dalarna var jag glad att komma hem och kolla mina bi
mitt i sommaren. Allt såg bra ut och jag var glad. Jag fick mitt
första stick i handen och tog av vigselringen, som jag hade på den
tidpunkt knapp en månad på fingret, i fall handen skulle svullna
upp. Det hände ingenting och jag var glad över mycket yngel,
hittade drottningar och skattlådan som har blivit tyngre.
Efter
en vecka började jag missa min ring och tänkte att jag har lagt den
i lägenheten nånstans. Han har inte kommit fram och var sedan dess
försvunnen.
Min
dotter tycker om att titta på bi. Hon letar efter drottning och
undrar att den inte har nån krona på sig. Nästan varje gång under
augusti och september är hon med för att kolla bi. Hon vågar att
borra in fingret genom bi i honung, ”någon måste testa smaken”
är argumentet.
Efter
jag har samlat sådan björksvamp för att elda i rökpustaren,
skördad honung och gjorde ordning i grejer flera gånger så har jag
nästan glömd vigselringen.
På
en härlig dag var jag ute med familjen för att kolla bi.
Drottningar har vi hittat, yngel och mycket glädje. Men jag glömde
att lägga på tacket, det var bara täckt med plast och jag
återvändande för att stänga ordentligt. Bi har svirat rund
flustret i sensommarljus och något glittrade konstigt!? Ringen låg
där och väntade på att bli hittat.
Bi
året är slut, ringen tillbaka och tankar redan inne i nästa
säsong.
Tack
för alla tips och råd och för alla dem trevliga sammanträden
under sommaren.
Håll
er frisk och har en varm och hälsosam vinter
Med
vänliga hälsningar
Tobias